Maria Franz\u00e9n, H\u00f6g\u00e5sskolan<\/p>\n
Jan Hyl\u00e9n<\/a> \u00e4ger och driver f\u00f6retaget ”Education Analytics” d\u00e4r han arbetar som frist\u00e5ende analytiker, utredare och konsult \u00e5t myndigheter, kommuner, universitet, regeringar och internationella organisationer som OECD, UNESCO och EU<\/p>\n Eddy bloggar <\/a>om kulturvetenskap, Till vardags arbetar han som lektor i Kulturvetenskap och sedan 2011 \u00e4r jag docent i Etnologi.<\/p>\n Programmeringens \u00e5terkomst<\/a>, Patrik Lilja, Anna-Lena Godhe, Catarina Player Koro (Alla fr GU). P\u00e5 sidan sammanfattar de tre str\u00f6mningar (jfr inl\u00e4gget fr Carl Heath i Digital Samh\u00e4llskunskap).<\/p>\n De skriver f\u00f6ljande: ”det f\u00f6rsta om tanken att arbetsmarknadens kompetensbehov ska tillgodoses. F\u00f6r det andra f\u00f6rs en argumentation fr\u00e5n ett datavetenskapligt, formellt utbildningsh\u00e5ll, som idag bland annat tar sig uttryck i begreppet datalogiskt t\u00e4nkande <\/em>(vilket vi kommer att \u00e5terv\u00e4nda till i ett kommande inl\u00e4gg). F\u00f6r det tredje \u00e5terfinns st\u00e5ndpunkten att programmering \u00e4r ett medel f\u00f6r personligt- och kulturellt uttryck i en digital tids\u00e5lder, n\u00e5got som f\u00f6rs fram bland annat inom makerr\u00f6relsen<\/a>. Alla dessa s\u00e4tt att argumentera fanns dock redan under 80-talet och har sina r\u00f6tter \u00e4nnu l\u00e4ngre tillbaka. En sak \u00e4r sl\u00e5ende lik: nu som d\u00e5 tillskrivs programmering som aktivitet en h\u00e4pnadsv\u00e4ckande spr\u00e4ngkraft. Det finns samtidigt inget historiskt exempel som st\u00f6der detta syns\u00e4tt. I detta inl\u00e4gg blickar vi tillbaka p\u00e5 hur man tidigare argumenterat f\u00f6r programmering och ser vart utvecklingen ledde.”<\/p>\n <\/p>\n