Samhällsintresse

Programmering  har erbjudits i svenska skola vid flera tillfällen. Mellan 1967-1977 fanns en yrkesutbildning (Fackutbildning i teoretisk och administrativ ADB) som påbyggnadsutbildning vid gymnasiet. Från 1977 till 1989 erbjöds programmering som en del av Datakunskap. I början av 1990-talet utövade  El-branschen påtryckning, så att kunskaper i programmering fick ämnesstatus. Skolverket tog fram tre kurser i programmering , inom ämnet Informationsteknik, för elever vid Elprogrammet. Senare erbjöds ALLA studenter vid studie- och yrkesförberedande program möjligheten att lära sig programmering. Under denna period gjordes några försök att införa Datalära vid grundskolan. Det fanns dock några problem: lärares kompetens och bristen på datorer.

Idag, erbjuds alla gymnasieelever en möjlighet att läsa ämnet. Det är dock mestadels elever i Teknik-, El- och Naturvetenskapliga programmen som väljer att läsa programmering. Vad gäller de sistnämnda, så har man vid flera tillfällen använt ämnet för att rekrytera flera sökande till högre utbildning inom matematik och naturvetenskap. Från mitten av 1970-talet,  erbjöds Datakunskap som ämne vid Naturvetenskapliga programmet, för att senare, under perioden 2000 till 2011, erbjudas som en specifik inriktning, med namnet Matematik och Datavetenskap. Trots att inriktningen blev en av de mera lyckade lades den ned med gymnasierformen GY-11. Antalet elever som läser programmering har därför minskat. Anledning sades vara en sned fördelning av pojkar och flickor. Idag (2015) erbjuds programmering som obligatoriskt ämne enbart vid Teknikprogrammet. Det förekommer dock vid vissa skolor även för elever som läser naturvetenskap. Från ett internationellt perspektiv är den svenska modelen aningen vilsen och svår att förstå. Med läroplansideologier kan man dock finna en förklaring som återspeglas i lärares intentioner om ämnet. Endera undervisar lärararen för alla (liberal-progressive) eller för de som skall fortsätta med ämnet vid högskola eller som yrke (modernist-vocational). En minoritet av svenska gymnasielärare anammar den förstnämnda.

Från och med 2014 är programmering ett obligatoriskt skolämne i England för alla stadier (KS1-KS4). I Sverige undervisas ämnet för ett fåtal (någon procentenhet). Om det skall erbjudas som obligatoriskt ämne i skolsystemet, bör man lära av de erfarenheter som man tidigare gjort i Sverige, England, USA och Nya Zeeland.

ALT 2

Teknikutvecklingen är påtaglig i dagens samhälle. Under 70- och 80-tal erbjöds programmering för första gången i svensk skolan. Baserat på erfarenheter från en samtida eftergymnasial yrkesutbildning för programmerare startade man arbetet. Med tiden insåg man att ämnet gick att erbjuda på Naturvetarprogrammet, då det var praktiskt till sin karaktär. Ett argument för dess existens fanns i elevers utveckling av logiska förmågor och bättre problemlösning. Men framförallt ville man rekrytera en bredare målgrupp för universitetsstudier i matematik och naturvetenskap. I slutet av 90-talet försvann delar av ämnet, då programvara ersatte behovet av att undervisa programmering. Under 00-talet återkom ämnet programmering ännu en gång inom samma program, för att under 10-talet erbjudas på Teknikprogrammet.

Ämnet är viktigt i ett demokratiskt samhälle samtidigt som kompetensen är efterfrågad. I klassrummet infinner sig dock ett antal didaktiska problem, då ämnesdidaktiska kunskaper vanligen saknas bland lärare. Det är svårt att lära om samma sak som man redan har förstått (Entwistle & Entwistle, 1992). Ett rimligt påstående, men som lärare, ställer det krav på förmågan att reflektera omkring sina kunskaper. Läraren behöver därför bli medveten om sitt sätt att undervisa, för att förstå elevers sätt att tänka och uppleva teknik. Forskare (Booth, 2001; Lister, 2005, 2008) understryker därför behovet av bättre undervisning anpassat till en bredare målgrupp, snarare än ”vardagspedagogik”.

I min avhandling problematiserar jag mötet mellan lärares intentioner och det som verkligen iscensätts, med konsekvenser för hur ämnet upplevs. Statistik från Skolverket visar att ämnet attraherar en mindre målgrupp. Skolämnet programmering i den svenska skolan erbjuder därför ett intressant studieobjekt för en läroplansteoretisk diskussion. För att belysa detta problematiserar min avhandling (Rolandsson, 2015) ämnet i skolan utifrån tre perspektiv - läroplan, lärare och lärandeobjekt.

Rolandsson, L. (2015). Programmed or Not: A study about programming teachers’ beliefs and intentions in relation to curriculum.